Sitter i princip helt ensam på jobbet, tror det är en till människa här, men ingen jag sett till, så det känns som att jag är helt ensam.

 

Onsdag idag. Kan varken säga att det känns som onsdag eller som nån annan dag, finns ju som ingen riktig "idag är det just den här dagen-känsla" längre, nu när säsongen är över. Lät ju himla deppigt, men sant också, för nu är det inte längre som vanligt. Allt känns lite tråkigare, lite tommare, lite konstigare. På nåt sätt känns det som att jag inte riktigt tagit in att det är slut, över, finito. Känns som att jag borde känna mer, för just nu är det som bara ingenting. Men det kanske är det som är just mitt bevis på att det är slut. Vem vet. Slut är det vilket som. Och även om det är jobbigt att man ska fortsätta som vanligt med jobb osv, så känns det också bra, för det innebär att man hinner smälta allt innan vi ska flytta hem, få ett ordentligt avslut.

Måste också få tillägga att jag har spelat med världens bästa lag och tjejer, som jag tycker om så otroligt mycket. Det gick inte precis som vi ville spelmässigt, säsongen tog slut för plötsligt och för tidigt, men det kan inte gå över förväntan varje gång, man har ju en motståndare också. Men oavsett så är det det bästa lag som finns, och dom kommer alltid finnas i mitt hjärta.

 

En positiv sak är att Pite tog sig, oväntat men otroligt roligt, till kvalet till Allsvenskan. Det innebär att dom har tio matcher till att spela och att isen i LF är kvar ett tag till. Det innebär också att vi får några träningar till på is, kul. Ännu en möjlighet till avslut.

Dom spelade förövrigt sin första kvalmatch igår, hemma mot Löven, vilken vi såklart var och såg. Dock så torskade dom med 3-1, vilket var synd, men ny dag nya tag. Kan nog aldrig få nog av hockey, kan spela och se hur mycket som helst tror jag.

 

Annars så försöker jag verkligen ta vara på tiden nu här på slutet. Det är nämligen endast två veckor kvar innan jag och sis styr packningen söderut och flyttar hem. Känns helt blandat, gruvar mig utav bara den, men samtidigt så längtar en del av mig också. Men det blir nog bra. Till slut. Sen finns det andra beslut att ta, vilket känns otroligt jobbigt, men som blir ett måste att ta tag i. Snart. Nu. När jag orkar.

 

Onsdag idag som sagt, ikväll är det träning, imorgonkväll likaså. Sen är det helg och ännu ett tillfälle att njuta av sista tiden här. Umgås med dom bästa, ha kul, tänka på annat. Längtar till det.

 

Förresten så tog det här inlägget så pass lång tid att skriva att jag inte längre är själv här, men jag var det när jag började. Tur jag är snabb...

På återseende!