För mig är det lite konstigt det här med träning. Jag gillar ju att träna, men när jag är inne i perioder där träningspassen bara avlöser varandra och allt som bara flyter på så kan jag på nåt sätt ha lite dåligt med motivation. Inte så att jag inte tränar eller tycker att det är skönt, men jag längtar inte lika mycket utan det blir mer en av vardagens bocka-av-på-listan-grej. Men då när jag väl hamnar i sånna här perioder som jag är i nu, där jag blir förkyld och inte kan träna på samma sätt, måste stå över och så vidare, då kommer suget tillbaka. Då längtar jag till att få fara iväg och träna, då går det från ett måste till ett önskemål. Så ibland kanske kroppen vill hjälpa till på nåt sätt, säga att "se vad du har, njut av det". Och det lyckas typ varje gång. Jag får alltid mer motivation tillbaka och då känns det så mycket roligare. Och jag inser dessutom hur mycket det betyder för mig, att få röra på sig, svettas, använda kroppen, få tankarna på nåt annat en stund. Träningen är bra bra ändå, ibland behöver man bara ett stopp i kroppen för att även knoppen ska inse det.